söndag 4 mars 2018

Flätan av Laetitia Colombani

Tre kvinnoöden på tre helt olika platser i världen...

Handling: Smita, Giulia, Sarah. Tre kvinnor, tre liv, tre kontinenter. Tre vägar som inte är avsedda att korsas. Tre berättelser som är kopplade till varandra. 
Indien. Smita är kastlös och drömmer om ett annat liv. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan och få en möjlighet att lämna fattigdomen bakom sig. 
Italien. Giulia arbetar i sin fars hårateljé i Palermo. När hennes far är med om en allvarlig olycka upptäcker hon att familjeföretaget står på ruinens brant. 
Kanada. Sarah är en känd advokat. Precis när hon ska bli befordrad får hon samtidigt veta att hon är svårt sjuk. 
Smita, Giulia och Sarah vägrar att acceptera sitt öde och bestämmer sig för att försöka ändra på det. En fängslande historia om tre kvinnoöden sammanflätade genom en önskan om hopp och ett bättre liv.


Uppläsare: Maria Lyckow

Den här boken handlar verkligen om tre extremt olika öden. Från Smita som lever under hemska omständigheter till Sarah som har så mycket att hon glömmer att värdesätta det.

Jag har läst mycket positivt om den här boken och hade nog aningen för höga förväntningar. Men det betyder inte att den är dålig, inte alls. Problemet är nog att jag inte tycker om en av dem särskilt mycket.

För det första känns det som människorna är rätt hemska och utnyttjande varelser när jag tänker på Smitas och Sarahs liv. Att först se Smitas liv där det inte finns mycket hopp och lycka och där jag faktiskt inte vill tro att det är så idag. Men med tanke på nyhetsrapporteringarna från Indien är det nog svårt att bortse från det. Men det är verkligen jobbigt att se vilka hinder hon har för att kunna ordna ett bra liv.

Sen är det Sarah som bara verkar leva för sitt jobb och sin karriär. Hon är frånskild och har tre barn men när hon blir sjuk så handlar det bara om hennes karriär nästan. De flesta mödrars hjärta går sönder av att inte kunna finnas där för sina barn vid tanken på en dödlig sjukdom. Men för Sarah handlar det bara om hennes plats på juristfirman. Hon verkar nästan helt ha glömt mänskliga värden.

Däremellan finns Giulia som binder ihop historierna bildligt talat. Hennes historia gillar jag bäst.

Men just olikheterna och de olika prioriteringarna får oss läsare att stanna upp och tänka efter. Och det är trots allt väldigt viktigt.

Betyg 4- av 5.

2 kommentarer:

  1. Jag tyckte mycket om den, delvis för att den var osentimental och inte så sockersöt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer verkligen in på boken.

      Radera